För fjärde året i rad har MIDAS  (G3, M1) den högsta poängen för 2011 och slutade på totalt:

• 2585 poäng

För första gången så har VILDA (G3, M1) tagit hem pokalen för 2011 och slutade på totalt:

• 1910 poäng

 Båda Vinnarna har flera titlar inom andra klubbtävlingar, bl.a. tävlar MIDAS i WP och VILDA blev Årets Rookie i Lydnad 2011.

Länk till MASTERPOÄNGERNA; http://www.blandis.nu/index.php/masterpoang

Vad kostar det att t.ex. arrangera en utställning?

1. Lokalhyra - Markhyra
2. Domararvoden
3. Lunch/kaffepaus till alla på utställningsdagen (domare, sekreterare, funktionärer)
4. Övernattningar
5. Rosetter, Medaljer m.m.
6. Resor tur och retur för alla som arbetar
7. Tryckning av material

Vi bedömer det mininiantal vi behöver för att slippa att "ta pengar ur egen ficka" för att täcka upp eventuella förluster, och bestämmer att när vi uppnått antal bindande anmälningar, så kör vi utställningen ... Vi kan inte ångra oss, när vi kommit så här långt och folk börjar anmäla sig och att betala sina avgifter.

Då infinner sig det faktum att det finns vissa som INTE betalar, trots upprepade påminnelser och tjat från vår sida att en anmälan är bindande, vilket är ikryssat på ALLA anmälningar att man är medvten om. Endast ett veterinärintyg befriar en från att låta bli att betala .... Antalet anmälningar/betalningar reduceras till UNDER minimigränsen, helt plötsligt, blir det som vanligt en liten "klick" som får betala ur egen ficka för att roa er....

Det ska bli så roligt att få träffa er alla .... och framförallt era hundar.

Medlemskapsavgiften är 150 kr

Vi NY Hundregistrering, så ingår ett medlemskap i Blandis Rix för detta år 2012

Alla dokument till de nyregistrerade skickas i kommande vecka och vi sänder meddelande till Blandis Rix Organisation med namn och adress, så man får ett medlemskap där till årets slut.

När vår hund Macho kom till oss i början av -09, 2 år gammal, var han en pigg och frisk hund, förutom att han tydligen kliat sig lite ibland i ansiktet. Det är ju normalt att man som levande individ kliar sig av och till, även vi människor. Men efter cirka ett halvår så ökade klådan och blev ganska besvärlig för Macho, så vi bytte foder. Men det hjälpte inte…

Det var ledsamt och stressigt att se honom få sina häftiga attacker av kliande. Han var alldeles röd på buken och på insidan av låren, som han tvättade frenetiskt. Även på ryggen, i huden mellan tårna och längs benen naggade han sig ofta. Vi tyckte så synd om och led med honom. Så vi började leta efter alternativa foder igen och bytte, men inte hjälpte det. Vi uteslöt visst hundgodis för att se om det gav resultat. Tiden gick och inget positivt hände på den fronten heller. Han hade nu även fått besvär med sina analsäckar med klåda.

Utredning
I slutet av maj-09 åkte vi till Djurakuten för att få hjälp. De gjorde en mikroskopisk undersökning av ett ytligt hudskrap, men det visade inget onormalt. Man tittade även igenom pälsen för att om möjligt upptäcka något avvikande, men det såg bra ut. Han hade inte heller löss eller loppor, det hade vi kollat hemma. Vi fick med oss ett foder som innehöll sådant som han inte ätit förut och som Macho skulle äta under 8 veckor för att se om klådan då skulle ge med sig.

Misslyckande
Vi fick avbryta försöket efter 5 veckor eftersom han inte mådde bra av det fodret, han fick diarré och blev håglös, uttorkad och minskade i vikt. Vi fick uppsöka veterinär på nytt för att ge honom vätska under huden i nacken. Han hade fått gastroenterit (mag – tarmkatarr). Ett annat foder inköptes med anka som proteinkälla. För magen som var i olag skrevs en speciell medicin ut. Fodret med anka vägrade han att äta, så vi köpte ett annat ur foderdjungelns alla märken.

Ännu mer…
I oktober togs blodprov för att testa för sarcoptes (rävskabb) samt en hudundersökning till. Allt var bra och i november så slog vi på stort och lämnade ytterligare blod för att göra en fullständig allergiundersökning, så kallad inomhuspanel och utomhuspanel. Man testade för ämnen som hundar kan reagera på; dammkvalster, andra husdjur, pollen och liknande. Resultatet visade inget som han kunde reagera på med klåda.

Alternativen
Nu bytte vi foder igen och gav honom extra vitaminer och mineraler för att om möjligt kunna bygga upp ett bättre immunförsvar. Vi hade också fått tips om örtmedel i form av kräm på huden och ett pulver att ha på maten för att lindra klådan. Det gav viss effekt men inte så att det helt uteblev. Han badades med ett antiklischampoo och även algschampoo, men det hade ingen effekt.

Det blev nästan klippkort hos veterinärmottagningarna, 2 besök till under -09.

Nästan uppgivna
Sedan följde ytterligare 6 veterinärbesök från januari fram till i slutet av december-10 med provtagningar och olika behandlingar bl.a. medicinskt schampoo, salva och kortisontabletter. Ett annat foder hade också prövats utan framgång. Frustrationen ökade när vi såg hans ihållande klåda.

En gnista tänds
I början av april-11 såg jag på hundkartan.se en insändare/artikel om håranalys på hund. Jag blev nyfiken och samtidigt skeptisk, men kontaktade ändå Charlotte Berggren på Laggarebo djurfoder och förklarade vår ohållbara situation. Hon tyckte att vi skulle göra ett försök, eftersom hon kunnat hjälpa andra hundägare att komma tillrätta med långvarig och oförklarlig klåda på sina hundar.

Vi nappade och efter någon vecka fick vi svar. Han hade vid något tillfälle varit utsatt för mögel, hade även virus i kroppen, behövde tillskott av olja, vitaminer, mineraler och spårämnen. Vi fick namn på ett nytt foder som han förhoppningsvis skulle tåla bättre och en liten strimma av hopp tändes hos oss.

Fixande och trixande
Leveransen kom med virushämmande medel och ett annat mot mögel, tillsammans med foder och alla tillskotten. Vi satte genast igång med kurerna, han tyckte om fodret och vi väntade cirka fyra månader. Klådan höll sig envist kvar, så med kontakt igen fick vi förklaringen att ibland så måste man byta till ett annat foder som hon tillhandahöll, innan man hittade rätt. De här fodrena fanns bara där och var nya på marknaden. Någon gång här emellan tog vi kontakt med veterinär igen som tipsade om ett antiallergifoder, men Macho bara räckte ut tungan åt det och sa blä!

Nej, inte nu igen!
Alltså, byte igen, det blev något bättre men inte helt. Så efter ungefär fyra månader till, gjordes en ny håranalys, vilken visade att han troligen skulle ha nytta av ett annat foder som var ännu nyare på marknaden. Normalt behövs bara en håranalys, men vår hund var lite svårare att hitta rätt foder till och därför gjordes en ny analys. ”Skicka det till oss!” sa jag med en aning desperation i rösten när vi pratades vid.

Förändringen
Lastbilen kom med den nya maten och Macho älskade den. På bara tre dagar märkte vi tydligt att klådan minskade drastiskt, pälsen blev vågigare över ryggen och det verkade bli mer päls. Framför båda öronen har det varit ett område med glest med päls en längre tid där han kliat sig, men nu har de fyllts med päls igen. Fantastiskt!

April-12: Vi har inte kunnat sluta helt med kortisonet. Charlotte sa att mitt försök att sluta, var för tidigt. Han får dock en mycket liten dos varannan dag. Men framöver när kroppen hunnit med omställningen, så ska vi försöka med att trappa ner det. Men vi ser en minskning av klådan på uppskattningsvis 75-80 procent och det betyder oerhört mycket för lilla Macho och oss!

Våra allra varmaste rekommendationer vill vi ge till Charlotte på www.laggarebo.se.

Tack för ditt envisa engagemang,

Ginger och Anders

Hjälp oss att hjälpa, så att "Busters" insomning inte varit förgäves.

Nu har vi fått fotografier från "hundägaren", som innefattar bättre kindbilder, tagna samma morgon "Buster" som buster flyttade till sin "provtjänst" ...

2012-03-06 klockan 12:36 "Buster" i lektagen

2012-03-08 klockan 10:42

2012-03-08 klockan 10:42 höger kind

2012-03-15 klockan 22:06 höger kind

2012-03-08 klockan 10:42

 

2012-03-08 klockan 10:42 vänster kind

2012-03-15 klockan 23:32 vänster kind

 

2012-03-16 klockan 00:25

R.I.P. och lek vidare på de gröna ängarna på andra sidan Regnbågsbron.

Vi stödjer INTE blandrasavel, men vi registrerar VALPKULLAR och om det finns ”tolkare” som anser att detta är att stödja, så är det dags att läsa på lite grand.

Vår avelspolicy handlar om att rätta sig efter Djurskyddslagen, där det finns klart beskrivet hur man ska förhålla sig INNAN man planerar att sätta valpar till världen. Friska och sunda föräldradjur ska det vara innan man överhuvudtaget parar några individer.

OBS! Djurskyddslagen gäller för ”avel av hundar” och det har ingen som helst betydelse om det är en ras eller flera raser inblandade i denna avel, och/eller om de registreras i Svenska Kennelklubben, Blandis eller andra hundregister … LAGEN GÄLLER ALLA HUNDAR!!!!!

Nu är ett nytt förslag ute på remiss om uppstramning av denna Djurskyddslag från Jordbruksdepartementet (Blandis är en av remissinstanserna) och här ligger förslaget om ett mycket större HUNDÄGARANSVAR … och givetvis så ingår det hur man handskas med sina hundar angående friskhet och sundhet, både fysiskt och mentalt, om man planerar att avla på dem.

Vi inom BLANDIS, kommer att ”jaga” uppfödare som säljer hundar i ”parti och minut” utan någon som helst baktanke annat än att försöka tjäna ”massor med svarta inkomster”. Tyvärr är det ju vad man tror och på så vis uppstår all denna handel med de djur, som inte har någon egen röst. Det är ingenting annat än VALPFABRIKER och som köpare från dessa, är ni/du delaktig i att dessa kan och får fortsätta. För bara något år sedan sköntaxerades en blandrasuppfödare, som annonserade på Blocket med hundratusentals kronor, för att inte ha deklarerat sin inkomst av försäljningen. Hundratusentals kronor – det är många valpkullar det och var så säker att Skatteverket fortfarande är ”på hugget”. Tyvärr är det fortfarande säljarnas marknad för okunskapen hur köparna är för liten och man ”trillar dit” på fotografier av ”sööööta” valpar. Har gjort det själv, men det som händer är att man stödjer den inkorrekta aveln av hundar. Finns inte köpare, så finns inte efterfrågan och då dör det ut av sig själv (förhoppningsvis). Idag säger Djurskyddslagen att du får ta två valpkullar per år och sedan fordras tillstånd för verksamheten.

Självklart rekommenderar vi registrering i BLANDIS – för det är ju vår huvudsyssla – det är ju en kontroll i sig att valpkullen är registrerad i BLANDIS, för vi registrerar inga valpkullar om vi inte får kompletta ägaruppgifter om vem som ansvarar för valpkullen – alltså namn, adress och personnummer på den som registrerar. Det är i alla fall en garanti för att det är någorlunda korrekt. Sedan är det inte alltid föräldradjuren är undersökta eller att intyg inkommit till oss vid registreringen.

Tänk efter FÖRE –

• KÖP INTE VALPAR PÅ PARKERINGSPLATSER
• KÖP INTE VALPAR IFRÅN NÅGON SOM INTE KAN VISA EN GILTIG LEGITIMATION
• SKRIV FRAMFÖRALLT INTE PÅ NÅGRA KONTRAKT, DÄR INTE FULLSTÄNDIGA STYRKTA ÄGARUPPGIFTER FINNS MED
• LÅT ER SOM KÖPARE INTE LURAS AV PÅSTÅENDEN OM HEMLIG IDENTITET. ÄR MAN HEMLIG SÅ SÄLJER MAN INGA SOM HELST ”VAROR” FRAMFÖRALLT INTE PÅ BLOCKET
• TRO ALDRIG NÅGONSIN ATT DU ”RÄDDAR” EN VALP, UTAN DU FINANSIERAR FORTSATT VERKSAMHET AV VALPFABRIKER

Vivian Nilson
BLANDIS – DesignerDogs

info@blandis.se

Plötsligt dyker det upp ett mail när jag sitter inloggad. Mailet kommer från en mycket upprörd kvinna som berättar hur hon sett människor ”träna” sina jakthundar i en klubb med fruktansvärt brutala metoder ute i markerna. Man går gärna undan för att spöa upp hundarna rejält, för man vet tydligen att det inte är sådant som kan visas för andra människor än de ”invigda”.

Människor som slår sina hundar har ju funnits i alla tider, där man klappat till hundarna ute i buskarna, men i och med att TV nu för tiden mest visar auktoritära tränare utan någon egentlig kunskap, så har våldet på något sätt legaliserats. ”Mannen som talar med hundar”, ”Hundcoachen” och ”Hundskolan” är alla exempel på program med våldsinslag och övergrepp. Trots att det klart och tydligt framgår av lagen att det är brottsligt att utsätta djur för smärta och lidande, så väljer man att förmedla dessa scener helt urskillningslöst. Inte några alternativ visas. - ”Positiv träning, nej det går väl inte att visa, det tar för lång tid”.

I Cesar Millans serie står det som en varning: ”Don’t try this at home”, men det är ju ingen som bryr sig om. Människor gör inte som andra säger, de gör som andra gör, speciellt barn. Är det rätt väg att gå och visa barn hur man gör djur illa? Det går stick i stäv med projektet REDE (Respekt Empati Djur Etik) i skolorna…

Brutalare
Men jag har en distinkt känsla av att våldet blivit ännu råare än det var förr, just tack vare TV. Tanken slår mig, det måste väl finnas anställda på Televisionen som även är hundägare? Och då dyker följdfrågan upp; alla anställda som har hund, är samtliga för den ”hårda skolan”?

Nästa fråga: om det nu finns hundägare som är emot straff och auktoritärt sätt att behandla hundar på, vågar de inte säga till ledningen vad de tycker och framföra det olämpliga i att visa sådan omodern träning?

Eländes elände
Det är synd om de hundar som hamnar i händerna på människor som inte har en spärr som ger dem en vink om att man inte kan ge sig på djur fysiskt. Vi måste få ett slut på detta eviga plågande av hundar á la Millan och kompani. Vuxna människor som utan vidare utdelar allehanda fysiska straff som smärtar, skrämmer och kan skada. Människor som inte tittar bakom våldsridån.

Det finns ingen ände på uppfinningsrikedomen, den ena värre än den andra. De verkar inte bry sig om vilka ”medel” man använder sig av eller hur man får en hund lydig, bara att man får det. Hur hunden mår, hur den tar till sig och står ut med allt obehag den utsätts för, det lägger man ingen vikt vid.

Motivationen tryter
Hundar som är i ett tillstånd av underkastelse och rädsla kan inte lära sig, de är blockerade. Först när de lugnat sig kan de börja uppfatta och förstå. Att ägaren är lugn och kan få sin hund lugn är en förutsättning för att denne ska kunna kommunicera med sin hund. Man kan inte förändra en hunds beteende om man inte ändrar sitt eget först.

Ofattbart
Jag tror också att dessa människor känner sig riktigt tillfredsställda och tror att de gjort rätt efter att ha läxat upp sin hund. Och att de inte har några problem med att sova på natten. Men hur de kan gå genom hela livet med den inställningen, kan jag inte förstå. Jag menar, hur är det möjligt? Vissa människor ger sig även på andras hundar…

Stackars människor som inte förstår bättre, de måste vara känslomässigt stympade. Ja, Strindberg hade verkligen rätt, när han sa att ”det är synd om människorna”.

Men de som drar det kortaste strået och får betala ett alldeles för högt pris – det är hundarna, alla de som får leva sina korta liv i händerna på okänsliga människor. Det är ju inte bara de fysiska straffen som plågar. Även att leva under nästan ständiga hot, bli skrämd och gå omkring och vara spänd över vad som ska hända härnäst kan verka ytterst menligt på hundens mentala hälsa.

Penninghungrande
Varför televisionen endast visar ”hundträning” med våldsinslag år efter år och inte låter några andra människor komma till tals, är något som förbryllar mig och gör mig frustrerad, förbannad och nedstämd. För några år sedan fick redaktionen för ”Hundskolan” på ”Go’kväll” ett öppet brev från Sveriges mest kunniga inom ämnet hund och hundträning, i ett försök att få bort de auktoritära och straffande inslagen i programmet. Kanske även få till stånd ett byte av tränare.

Man svarade inte på det, inte heller när Djurskyddet Sverige skrev ett brev för att om möjligt försöka påverka televisionen med djurskyddsskäl. Otaliga människor mailade in protester, några ringde, skrev eller mailade till tittarombudsmannen och andra anmälde till Granskningsnämnden, där undertecknad var en av dem. Vad ledde det till? Inte något alls. ”Public service”, vad är den till för då, om den inte gör någon nytta så att fler kan komma till tals?

Hårdkokta
I programmet ”Debatt” den 19:e mars i år, var även en representant för SKK där, Hans Rosenberg, som uttalade sig om hårda metoder. Han gjorde klart för tittarna att klubben inte tar någon ställning när det gäller hunduppfostran. Det framkom tydligt att det ”ska finnas något” för alla människor. Men då infinner sig min tanke att, eftersom de inte sätter ner foten och tar avstånd från träningssätt med våldsinslag, så kan de tydligen acceptera Cesar Millans gåpåarstil med både sparkar och upphängning av hundar i strypande länkar.

Nu har Barbro Börjesson också börjat använda Cesar Millans farliga halsband. Svenska brukshundklubben kom med ett pressmeddelande för några år sedan att de inte kan acceptera sådana metoder som Millan använder sig av. Och brukshundklubben är ju en underavdelning till SKK, så då bör väl inte SKK tycka annorlunda…

Återigen handlar allt tydligen bara om tittarsiffror och inte minst om pengar, men var kommer våra hundar in i denna härva?

Tips!

•  ”R-E-K-O” (Respekt Empati Kunskap Omtanke), hette tills nyligen ”Våga vara vänlig mot din hund” (facebookgrupp)

• www.sagnej.n.nu

• Boken ”Hunden Människan Relationen av Kerstin Malm

• Boken ”Hundars och vargars beteende” av Freddy Worm Christiansen

• ”Dominans och ledarskap – fakta eller fantasi?” av Barry Eaton, Canis

• Per Jensens nya bok ”Hundens språk och tankar”

• Boken ”AlfaSyndromet” av Anders Hallgren

• Min egen ”Anti” här på bloggen